REGNBÅGSBRON.

 

Ett liv är en vindfläkt, en saga, en dröm.
En droppe som faller i tidernas ström.
Den skimrar i regnbågens färg en minut,
brister och faller och drömmen är slut.

Nils Ferlin.

 

 

Jim J´Morrison of Arbor Vitae
          12-06-03  -  18-10-23


10658677_959110104117351_8499040806225536069_o


I nästan sex är fick vi ha dig hos oss och vi älskade dig redan från början. Du lämnade fina avkommor som alla fick goda hem, och jag minns att du alltid var så fin mot de besökande honorna. Du var nyfiken på det mesta, hade ingenting emot att visa upp dig och du charmade alla med din sällskaplighet och din imponerande storlek.
Du fick vara helt frisk ända tills sjukdomen slog till, och efter bara ett par dygn på djursjukhuset fick du gå över regnbågsbron då din prognos var så dålig att du inte kunde följa med hem igen. Men det gick alldeles för fort och under ett par outhärdliga dagar fanns inget hopp och enbart väntan.

När du hämtades för att 'skrivas in' på Blå Stjärnan, gjorde du som så många gånger förut, när jag var ledsen eller upprörd. Då knuffade du med pannan mot mitt ansikte och såg in i mina ögon. I de situationerna tyckte jag mig läsa budskapet; Det ordnar sig, var inte ledsen.
Du var så sjuk och medtagen där du stod på undersökningsbordet och jag kände mycket starkt inom mig att du med din instinkt visste vad som skulle komma. Att ditt liv skulle ta slut och att det var okay. Så knuffade du med pannan mot mitt ansikte och jag kunde nästan höra orden; Var inte ledsen, allt är som det måste vara...
Du är borta, men du lever i mina tankar och jag kommer aldrig någonsin att glömma dig.

 Farväl, min älskade Morrison. 



*   *   *


Happy-go-Lucky.  


Kopia (2) av blåbebben 100602 014

 Happy-go-Lucky föddes den 18 mars 2010 under stor dramatik. Han var mycket underviktig, men hans livsvilja gick inte att ta miste på. Efter lite hjälp med värme och syrgas diade han ivrigt på sin mor, som sov efter kejsarsnittet. Han ökade bra i vikt den första veckan, men så upptäckte jag att han hade Flat Chest, en missbildning av bröstkorgen som innebär en deformering som hindrar lungorna från att utvecklas som de ska, och det går åt mycket energi för att både andas och dia samtidigt. Många med svårt deformerad bröstkorg dör därför i tidig ålder. På det elfte dygnet började hans viktkurva dala, och under de följande tre dygnen föll de till farligt låga nivåer och jag insåg att han inte skulle ha någon framtid om ingenting gjordes. Men vad?

Ofta är den enkla lösningen också den bästa. Papprullen från en tom toarulle klipptes till och klövs så att fick fomen av ett ägg med spetsen neråt. Två hål klipptes ut för frambenen och mjuka band fästes för att knytas ihop i öppningen på ryggsidan. Efter några provningar var västen klar, och den blev hans räddning. Redan dagen därpå började han öka i vikt och efter fem veckor med dygnet runt-användning togs västen av.
Behandlingen lyckades, bröstkorgen fick sin naturliga form och vid fyra månaders ålder fanns inte längre något spår av hans defekt. Han blev frisk och pigg som andra unga katter, kastrerades och omplacerades till ett stabilt och kärleksfullt hem.
Åren gick och i början av år 2018 fick jag det telefonsamtal ingen vill ha. Happy-go-Lucky hade helt oväntat dött på djursjukhuset i samband med ett mindre ingrepp.

Tack Sonja och Arne, för att ni gav Happy aka Kurre det bästa hem en katt kunde önska sig.


* * * *



Lynxpaws Apple Pie


(N) Lynxpaws Apple Pie aka Spöket


Apple Pie aka Spöket importerades från Norge och var den raraste kattunge man kan tänka sig. När hon var närmare ett år, började hon förändras. Ville inte varken äta eller dricka och vid ett ultraljud upptäcktes något som från början troddes vara en cysta på ena äggstocken. Hon remitterades till en specialist, där hon skrevs in, vätskades upp och därefter opererades. Det som troddes vara en cysta, visade sig vara en 6x8 cm stor tumör i buken. Den hade infiltrerat tarmpaketet och det fanns ingenting att göra. 1 år och ett par dagar gammal fick den lilla avsluta sitt liv på operationsbordet .


* * * *

 

Bounce Back


Bounce


Bounce  Back var en kattunge som föddes hos oss och som älskade att vara i kattgården och klättra i ett träd som fanns där. I
ett obevakat ögonblick hade han troligen fastnat i en trädklyka och försökt komma loss, men skadat bäckenet så svårt att det inte gick att åtgärda. Bounce Back fick därför avsluta sitt liv, bara 7 månader gammal.


* * * *



Honeybunny´s Xtreme


Lilla Blå
 

Xtreme kallades Lilla Blå och var en mjuk och vacker hona. Efter att ha misslyckats med att föda friska kattungar, kastrerades hon efter att ha fött en prematur kattunge som fick namnet Happy-go-Lucky. Hon fick ett nytt hem hos Ulf i Värmland, som gav henne ett gott liv i flera år fram till en dag då hon plötsligt och oväntat dog. Lilla Blå blev nio år gammal.


* * * *



Gimlet´s Cygnus






Cygnus kallades Kotte och var tänkt att bli avelshane. Tyvärr visade det sig att han hade testiklarna i buken och måste opereras/kastreras. Omplacering blev nödvändig och Jana och hennes man Jan tog hand om honom.
Kotte utvecklade en inflammation i munnens slemhinnor och detta kom och gick med jämna mellanrum. Trots upprepade behandlingar hos olika veterinärer, kunde orsaken inte fastställas och Kottes besvär blev allt värre och trots alla försök, slutade det med att han avlivades.


* * * *



Gimlet´s Gilgamesh



lillen


Gilgamesh var en av dom som verkligen hittade vägen till mitt hjärta. Han blev pappa till en kull, men efter det började han spaya i huset och då det inte fanns tillgång till kemisk kastrering, fick han kastreras. Några år därpå drabbades han av cancer och opererades vid två tillfällen.
Då Morrison, den nye avelshanen - blev fertil, blev positionerna i kattgruppen förändrade och Gilgamesh - som aldrig kallades annat än Lillen - svarade med att vägra vara inomhus. När hösten närmade sig var jag tvungen att ta ett tufft beslut. Omplacering blev ett måste och av en slump träffade jag Loke, som skulle komma att bli hans nya ägare och som älskade honom lika högt som jag. Tyvärr fick Lillen recidiv på sin cancer och opererades ytterligare en gång. Den då 13-årige Lillen tacklade av alltmer, tills Loke motvilligt insåg att det var dags att låta honom gå. I sitt trygga hem och i sin älskade Lokes armar, fick Lillen gå över regnbågsbron. Jag kommer aldrig att glömma Lokes ord: I samma ögonblick som Lillens hjärta stannade, brast mitt eget.

Loke skriver: Det där n
är man gräver fram en tröja man trodde var borttappad ur garderoben, och inser hur längesen det var sen man såg den när man hittar en av Lillens pälstussar på den, och sen spenderar 1,5 timme sittandes på golvet i total handlingsförlamad käftsmällssaknad. Han fattas mig. Fortfarande. Alltid.



*  *  *



Showbiz´ Little Gem.



54-Showbiz-Little-Gem-7057--

 

Little Gem, också kallad Yaya, diagnosticerades med lindrig HCM i oktober 2016 och ny undersökning var planerad till våren 2018. Hon var besvärsfri fram tills oktober/november 2017 då jag upptäckte att hon hade minskat i vikt och blivit mager. Efter behandling med Milbemax, fick hon specialkost kombinerat med BARF-foder som hon åt med förvånansvärt god aptit, vilket jag såg som positivt. När det efter närmare tre veckor konstaterades att hon inte ökat nämnvärt i vikt, insåg jag att något måste vara fel. Nästan samtidigt visade hon dessutom tecken på livmoderinflammation med blodtillblandade flytningar från vulva och blev tydligt påverkad.
Jag ringde då veterinär, som gjorde hembesök och kunde bekräfta mina iakttagelser, samt att Little gem dessutom hade en förstorad sköldkörtel, vilket förklararde hennes ökade aptit. Med tanke på hennes hjärtsjukdom, diskuterades det huruvida det var troligt att hon skulle klara ett operativt ingrepp eller tillgodogöra sig behandling för överaktiv sköldkörtel, då hon troligen också hade sänkt immunförsvar.
Yaya, som var från min egen uppfödning, var redan från början ett mysterium. Hon hade inget intresse av oss tvåbenta och visade mycket sällan tillgivenhet. Hon tog aldrig spontan kontakt, ville inte bli klappad eller smekt och var i det närmaste omöjlig att hantera och medicinera.
Med allt sammantaget och att utsikterna till förbättring/överlevnad/ var så osäkra, tog jag beslutet att hon inte skulle behöva gå igenom mer, och hon fick somna in i min famn.

Yaya, min vackra flicka. Sov i ro.


* * *



Var och en står ensam på jordens hjärta
genomborrad av en solstråle - 
 och plötsligt är det afton.


Salvatore Quasimodo